SVENSKA 4
Här på Springvale hittar jag mig en ny vän. På min promenad runt, jag tittar in i en av de gamla byggnader här och här fins en "Aboriginal" (Infött Ur-Australier ), och bekräftar min uppfattning att det inte finns något behov av att springa runt och svettas. Han sitter avslappnad i skuggan och vänligt vinkar till mig, om at komma in till honom.
Jag fråkar om jag kan sätta mig och han pekar på en plats på hans vänstra sida där jag sättar mig i god ordning. Det finns troligen en kvart, innan en verkligen diskussion inletts, men det hjälper mycket när jag erbjudar honom något att dricka – "Fosters" säger han omedelbart. Det är ett jättefint Australiska ölmärka, vilket har bidragit till at börja många samtal genom åren.
Hans namn är Charley Williams och han berättar han är äldste och därför "överhuvud", för en familj av "Pitjantjantara" släktet, som är en av de största och mest omfattande i Australien.
Vi pratar i 3-4 timmar och der sagts många kloka saker som jag tycker är mycket spännande att höra. Det är knappt 10 år sedan, Charley Williams tog steget in från Bushlivat. Han tror att han är ungefär 60 år gammal och har just upptäckt att han kan få en Australisk pension, liksom alla infödda Aboriginals kan få för livet, som en sort plåster på såret eftersom det vita Australien har uppenbarligen ett dåligt samvete om att ha tagit landet från dem. Eller kanske mere sant, är människorna vidtagits från marken, da deras tro är att marken äger folket. Kanske är det sant, vem vet?
A nledningen till att Charley Williams är här i dag, är att han och hans familj skall presentera ett "Corroboree" ikväll. Det är en rituell dans som Aboriginals användar för att blidka de olika jaktgudar som finns, hvilka kan göra jakten och livet svårt. Det kommer också att bli en mäktig prestanda, med visning av spydkast, som jag är säker på att de har försökt tidigare. Det är otroligt så präcist spjutat rammar, utan det faktiskt verkar som om de är avsedda, utan snarare bara kyler spjutat bort. De är inte helt unga, dom infödda och ser också lite slitna ut efter sessionen, som var mycket fascinerande at opleva.
Det var nu Söndag och jag är som vanligt uta at titta runt och det båda framför och bakom allt. Det blir ett hejsan till några nötkreatur och såment även vattenbufalo, jag har tagit en bild av. Ser också ett roligt trä, som jag omedelbart döpar för ett "Australiska Mageträd". Stamman har en diameter på ett par meter och grenarna fastnar mest ut från toppan av stammen så att den nästan liknar en blomma vas.
Jag kommar också ned till "Low Level Gorge." En plats som skulle ha använts som en modell för den platsen, där vi alla skal hen en gång. Ett riktigt trevligt ställe som är en part av "Katherine River." Som så många andra platser jag har besökt i Australien, jag satte mig ner medan tänker väl nästan stannar, när jag bara kan flyta omkring och njuta av livet. Hur är man oerhört lycklig att kunna uppleva sån saker och inte bara välja att sitta hemma bakom gardinerna och se een eller annan serie på tv, avsnittsnummer 1765. Disse erfarenheter verkligen bekräftar att vi skulle följa plötsliga idéer och inte bara höra om andra som gör det. Njut fan livet, medan det är det, eftersom i morgon kan det mycket lätt vara en dag för sent.
Hittar också en lugn plats där solan kan baka lite. Har upptäckt att min hudfärg, nästan säkert har börjat ligne en snöbunke. Så ikväll har jag nog nästan liknar en jordgubbe innan jag åker ut på en flodresa, på krokodil jakt. Så med ficklampa, forstås.
Först tänkte jag att floden kallades "Johnston River" eftersom vi var tvungna att hitta en krokodil, "The Johnston River Crocodile". Senare fick jag veta att det är en del av Katherine River, som är uppkallad efter krokodillens latinska namn, "Crocodylus johnstoni". Det är alltid trevligt att få reda på den rätta sammanhang, så att man inte gå och slängar om sig med halva sanningar och andra dumheter.
Hunger och törst måste dämpas, så vi kommer att läggas till på "riverside", där den stuvning der togs med och "Damper" att ätas. "Damper" som ett slags tårta och smakar också sådan.
"The Crocs" är omkring oss (oss er 8 turister och 2 guider som trotsar kylan i natten). Floden är här bara 8-10 m bred och dom är mitt i floden och på banker ovan och ser på oss medan vi äter och dricker vitt vin. Och precis som guiden säger: "Ju mer vin, mer och mer Crocs."
Efteråt finns tid att vandra runt på egen hand, med en stark lampa för att inte bli överraskad under natten. Några meter bort i floden, jag ser vissa fluorescerande röda prickar, som förmodligen är ögon där tittar på mig. Jag antar att det är en "Baramundi" som är en stor och mycket välsmakande fisk som får fångas här.
För bara för att vara säker, frågar jeg guiden Allan som berättar att det är en krokodil som förmodligen tror att jag ser ut som en stor välsmakande "sak" som kan fångas här om jag inte flyttar mig lite djupare in på fast mark. Naaa, så farligt är det nu troligen inte, eftersom det oftast bara sötvatten krokodiler som lever här och redovisas endast i mycket få fall där människor har blivit attackerade. Tja, eftersom jag vet inte om krokodil har också läst den upplysning, så jag bara drar lite bort från floden och går till dom andra och drickar mer vin (Du vet. "mere crocs"). Ren avslappning i natten, när flyghundarna i flockar flygar nära omkring oss.
Det är något annat med sina artsfäller som levar nära havet, saltvattenkrokodillen. Dom är också kallade Deltakrokodillen och har det latinska namnet "Crocodylus porosus" om det betyder något om den har käftarna satt i en köttfull del av oss. Av disse kan vissa bliva upp till 7 meter långa.
Den bor nära havet och det i god samordning med hajar och rockor. Bättre säga att de attackerar allt annat som rör sig och känner ingen rädsla. Ett möte med en av dessa "rester" från tidigare tiden, under en badetur i floden, hade troligen skickas den olyckliga för återuppbyggnaden på en eller flera sjukhus.