SVEN-HANSEN.DK - Mit liv - Mitt liv - My life

Svenska 8
 
23. Augusti.

  23. Augusti lättar flyget från "Söndre Strömfjord" Grönland, mot Kastrup och främja väl, fick jag mer än varmt mottagning av min Lisa på flygplatsen. SUPER!

  Vi åker hem i Lisas lägenhet på Amagerbrogade, när jag inte har möbler i min lägenhet ännu. Vi tillbringar några dagar för att njuta av återföreningan  innan jag går ut till Poul Villy, på Dom Blåa Bussar i Holte, för att höra om han har ett jobb till mig. Ok, där saknas bara en förare till liniebuss 195 på måndag. Jätta bra, så jag möter upp och komma igång med min körsel igen. Men det var inte så länge, svullnaden under mitt vänstra öga blir större och plötsligt en natt på jobbet, börjar jag se dubbelt. Jag kan inte fortsätta och ringa Paul Villy, för att få en ersättnings förara ut på linjen. Poul Villy blir lite sur och jag förstår honom väl,  nu har jag just börjat och det gör jag redan är sjuka. Det var nu inte min plan.

  Men jag söker läkare som skickar mig vidare till Gentofte Hospital. Här kan man ta prover från svullnad och sedan bara vänta på resultatet.

  Slutligen, Lisa och jag kallas in för en intervju med en läkare vid namn John Myhre. Han är något allvarligt och säger att de har upptäckt att jag har Akut Leukemi i utbrott på 6. veckan. Säger att med akut leukemi, är endast ca. 4 månader från första okontrollerad celldelning, tills man dör.  Det var verkligen trevligt att höra, eller hur?

  Puh, det var bra nog en stroke. Lisa hört talas om sjukdomen innan och reagerar mycket våldsamt på informationen. Jag vet inte det och ska bara svälja nyheterna först, med förklaringen från John.  Han säger att nu måste jag behandlas mycket snabbt och kan börja redan nästa dag om jag är redo. Puh! Jag måste svälja informationen först och enas om att komma in där på Måndag morgon istället. Lisa och jag gå hela vägen hem, ungefär 15 kilometer till Amager från Gentofte, där vi tillbringar tidan att förstå vad det är nu står framför oss av uppgifter som skall lösas.

  Med Lisa vid min sida jag blir inlagd på Gentofte Hospital och kommer snabbt in på ett behandlingsrum där jag kommer att hänga nästan lodrätt i ett rack i mina ben, så läkarna kommer att sätta en kateter direkt in i ryggmärgen vid höften. Inte så trevligt, minns jag säga.

  Då ska jag hänga här på ca. 8 timmar, medan kemoterapin kör direkt in i ryggmärgen. Något av en upplevelse att hänga här och bara vänta. Lisa satt troget vid min sida och höll händer hela tiden. Svårt att prata när du är där och bara hänger upp och ned. Men vi försökte.

  Dagen efter jag får lagt in en "Hickman-kateter" i bröstet, för användning i de kommande 5 kemoterapi där är planerade. Fråga vad är utsikterna för helande och lär känna möjligheter är nu så bra att upp till 65% överleva Akut Leukemi nuförtiden. 65 PROCENT !  Nu är det inte den ljusaste framtidsutsikterna, tror vi och tänkar vårt.

  Några dagar efter att jag etablerat mig i första kemoterapi genom Hickman kateter i bröstet. Det går mycket bra de första dagarna efter. Men så kommer det att gå bärsärkagång och jag visas utses till Kungan av biverkningar. Kilon skallror av mig, samtidigt som veckorna går och jag förlorade gradvis både naglar, hud, tänder, hår och allt annat, tror jag. Jag förlorar fullständig känsla av tid och plats nu där jag kommer att fyllas med smärtstillande och allt annat. Jag svävar i en overklig värld av dimma och morfin föreställa en massa overkliga och löjliga saker, säger mig sedan min Lisa.

  När saker successivt blir allt mer stabil efter en månads tid i helvetet, morfin tas ifrån mig mot min vilja. Uppriktigt sagt tror jag nu att jag hade blivit beroende av morfinan och skulle ha det om jag behövde det eller inte. Men det var Lisa som tog mitt beslut för mig och fick mig "dräneras" av morfin. Väl ur vad som så småningom skulle kunna kallas ett missbruk, gjorde vi framsteg tillsammans. 

  Ingan hår, naglar och tänder, så inga problem där. Kilon skramlade med, så jag var nu 37 kilo lättare än när jag började kemoterapin.  Min styrka var totalt borta, så jag var tvungen att ha det i närheten av en kran för att komma igång. Men en sen natt på 11-tidan, i rummet där Lisa och jag pratade, plötsligt John Myhre, läkare med de dåliga nyheterna, kom in i vardagsrummet och satte sig. Puh, vad nu? Ja, sa han allvarligt. Nu det var jo faktiskt han som kom med dom dåliga nyheter tidigt, så nu skulle han vara den som kom med goda nyheter.

  Efter avlägsnande av den sista rygmarvsprøve, har visat sig att min Akute Leukemi hittades inte i benmärgen mer! Helt otroligt!  Eftersom det inte var ovanligt att man helt ska gå i 3. och 4. kemoterapin att få denna effekt. Samtidigt berättade John att det var möjligen att ge mig en väldigt stark kemoterapi, eftersom det är på grund av min goda skick træningsmassigt, man hade kunnat ge mig ett cytostatikum som många andra skulle ge efter.

  John log och sa godnatt. Vem i hela världen kunde sova nu? Lisa och jag var glada och det var tårar i brusande flod, men vi sade ingenting under en lång tid.
 

29. Februari 1992 😀.

  Skottår!  Mycket bra, så året inte kommer att skjutas upp så att vi har Julafton på sommaren. Men en annan tradition är att i Skottåret på Skottdagen kvinnor måste fria till mannen. Egentligen är det 24. Februari där är Skottdag, men oftast vi ser den extra dagen, 29. februari som dagen och det finns även här att min Lisa plötsligt friare till mig!

  Ja visst. Med allt vi har haft tillsammans så det är det ganska bra slipade kanter och framtiden ser ljus ut i framtiden för oss. Vi finnar dagan, 18. Juli  (Lisa blivar 30 dagen efter) och få en avtal i Köpenhamns Stadshus.

  Lisa dyker upp i vitt och gult med en smart hatt. Dummer mig och jag glömmar självklart att köpa brudbukett, vad mer?  Men min vackra syster Lizzie sparar mig vid mållinjen när hon hade en vacker bukett för ändamålet. Många människor möter upp för att se oss bli gifta. Det kommer att bli respekterad röst i frågan: "Vil Du há ??" Och naturligtvis 2 lyckliga jaaa från oss båda.

  Senare på dagen gästerna samlas i Løjtehus på Amager och uppslukar mat och dryck på bra humör innan vi går hem i Hessensgade och fortsätter här. Egentligen skulle vi ha fortsatt på Løjtehus, men här är de helt missförstått avtalet.  Dom tror vi vil sluta efter lunch och eftermiddagskaffe, så de väntar ett andrar gäster på kvällen och det finns helt enkelt inte plats. Kyparen börjar vara ganska påstridig, så det är bäst vi åker hem. 

  Bryllupsresan går mot Seattle på den Amerikanska västkusten och i den hyrda bilen körde vi in i landet och norrut till Canada. Här hade vi en avtal med våra härliga vänner Iben och Kim, om att mötas i Jasper National Park, där vi bodde i ett fint hotell. Så trevligt att vi hade vi 4 tjänara vid middagsbordet och Kim och jag måste förses med en lånad kavaj och slips för att komma in i restaurangen. Haha, vi milt sagt var underhållande, Kim och jag, i dessa rutiga kavajer och troligen nästan likna Sherlock Holmes och Dr. Watson. Stort tack till Iben och Kim för bröllopsmiddag på hotellet. En härlig tid kom där vi med Iben och Kim som guider så många intressanta saker och vi fick vara tillsammans med god mat och dryck.

  Iben och Kim visa vägen till deras hem i Alberta Beach där vi får ett rum hos dem. En riktigt kul tid följande, där vi bland annat också besöka Ibens bror Jens och hans hustru Alice i staden Little Smoky, där Jens jobbar som jaktguide för turister, likesom Jens son Jacob er kommit för at hjälpe på jobbet.  Här vi kor omkring med Jens i skogen och njudar naturen i närheten, hvis inte vi njuta av att vara tillsammans i den stora bjälkhytta mitt i de stora skogarna.

  Väl hemma i Alberta Beach igen, kommer vi också se "Edmonton Mall", som måsta våra Världens största inköbscenter med 953 butiker (se även "Links fra overalt").  Stort !  Efter en vecka tillsammens med härlige Iben och Kim kör vi söderut och in i USA igen, där vi kör omkring i en bra vecka eller så utan specifika mål,  förutom att koppla av på några fina hotell, och annars bara njuta av livet tillsammans i det främmande.

  Möter en massa trevliga människor, innan vi återigen finnar  Seattle och SASen hem till Danmark, så vi kan bara få arbete lite innan vi hitta ett nytt ställe att resa till. 

  Margarita, en ö norr om Venezuela hedrades av vårt besök, särskilt i Huvudstaden Porlamar, där vi bodde på hotellet "Eagle Inn." Vi var här i 3 veckor och körde en del taxi runt ön. En av de många resor gick norrut, upp till en Nationalpark där vi hyr båt och med skeppare seglade runt lagunen och såg pelikaner och andra fåglar på nära håll, liksom fisken simmade i det klara vattnet runt båten.  Det är livet!

  En annan erfarenhet är nu att köpa bensin på ön. 60 ÖRE LITEREN ! Inte undra på att det finns så många gamla och stora bilar här. Även taxi är stora och vi ofta springa runt i en STOR Amerikanerbil med röd velour klädsel. Det den taxa som körde oss runt i en hel dag, inklusive National Parken. Det kostade oss bara runt. 80 Kronor för hela dagen i taxi, så du har antagligen råd det. Bara lyx!

  Första gången i Thailand var en 10-dagars resa till Bangkok, fylld med upplevelser som att titta på Rose Garden och Samutprakarn Crocodilefarm, som vi ofta anlitade en tuk-tuk (3-hjulig moped) för att transportera oss runt huvudstaden. Nya restauranger varje dag och varje måltid. En riktigt bra råd är att gå in 3. bakgata, där menyerna är bara i Thai. Enkelt billig mat och maten är utsökt och spännande. Du kan inte se vad det är, men det smakar underbart! 

  Thailand igen och denna gång till Jomtien, där vi hyrde in oss i Grand Jomtien Palace Hotel i 7 veckor. Trevligt med god tid, så att dagarna inte måsta gå med full fart på.

  Många saker att se på, likedan havet på andra sidan av Strandvägen lockar.  Mycket tid vi antingen går eller ta en vagn till Pattaya där det finns många saker och vi ofta hittar roliga restauranger. Plötsligt ser vi i dag att vi kan komma till ön Koh Chang. Bara oss och vi bokar snappt och körer med bussen tills vi kommer till en hamn där båten kan föra oss ut på Koh Chang, där vi har hyrt oss en strandhus bara 15 meter från havet. Trevligt och vi bara lata dagar i solen och njuta av den goda maten i en strandbar som drivs av några homofile. Mycket trevliga människor som inte vet vad bra de kommer att göra för oss.
 
En spännande upplevelse på Koh Chang var när vi upptäckte att Jysk-Linned-Larsen (Dansk sängtygshandlera), hade adopterat ett antall arbetselefanter och satt dem i pension här på ön vid en bit regnskog, utan dom istället skulla dödas fordi dom var gamla. Det var i alla fall historien vi fikk.

Vi kom ner i morse och badade med elefanter, när de storplaskada i en stor damm i mitten av djungeln tidlig på dan. E fter badet gick elefanter och deras Mahut (förare) upp till ett ställe där vi kunde gå runt och hälsar på alla elefantarne. En trevlig närkontakt med dessa fantastiska djur, innan vi var uppe på topan av "vår" elefant för att åka på en resa in i regnskogen. Spännande resa upp och ner på oframkomliga vägar, man kunde tro att inte dessa stora djur kan röra sig längs. Men de gick som terrängfordon med total säkerhet längs  vägar skulle vi verkligen skulla undvika.

Helt spännande att pröva en seightseen på en av dessa magnifika djur och samtidigt njuta av lugnan i regnskogen här och på samma sät uppleva ett perfekt samarbete mellan elefant och dess personliga Mahut. Lärde os att elefanter bara kan ha en Mahut och att de låter honom utan att krångla till det. Det är den totala samarbete som vi ser här. Det kostada inget här, men vi donerada själva lite till djuranas unnerhåll. 

Efter elefant "resan" vi gå ner till den lokala motorcykel uthyrning, där jag hyr en mc med en 100 cc motor, inte större finns inte. Haha, vi måste ge upp snart, eftersom backarna är för höge och brant, för att kunna dra oss upp på toppen, så vi måste vända på vägen och vara där vi är.  Vi leverar tillbaka "mopeden" igen och hittar vår strandhus och strandbaren med det homosexuella par och njudar av dagan där.

  Efter att ha vilat i tystnad på ön, vi beger oss tillbaka till Jomtien och Pattaya där dagen rusa iväg och plötsligt kommar en tid att återgå till vardagen igen.
 
Februari 1997.

 Väl hemma en kväll, sitter vi och stirrar på en liten sår som Lisa har haft i ett födelsemärke på armen. Det förekommer ofta blöda lite och efter en lång tid jag övertalt Lisa att gå till läkare och han har tagit ett test. UHÄ,  det visar sig vara melanom i utbrott. Vår läkare Sören, som kommer ända upp till oss sent en fredag kväll för att berätta. Och så var den helgen förstörd, med information om de 800 Danskar där varje år dör av denna typ av cancer. Han kunde väl ha väntat tills måndag.

  Men i alla fall vi gå på Hvidovre Hospital måndag morgon, hvor Lisa fort kommar att prata med enn läkare.  Läkarna vill sätta Lisa under narkos, men Drottningen vil inte, så det kommer att ske under lokalbedövning i stället.  Det kommer att drivas av en stor bit av armen, så Lisa kan vara säker på att det inte finns någon metastaser på väg någon annanstans. Allt går bra och det bör då kontrolleras de närmaste 10 åren, eftersom Lisa har en hel del mullvadar. Det kommer också att ta bort en del av dem, om de ser misstänkta ut,  men dock ingen annan cancer i utbrottet.  Underbar!

Februari 1998.

  Ett liv med underbara vänner och bekanta, så vi lugna ner med långa resor till februari 98 då vi gläder oss till Thailand igen.  "Larsen Resor" har resan och Nordic Air er chartret til resan. Bara 2 dagar före avresa vår resa avbokas, da Nordic Air stannar. Snabbt in till Spies och här dom har en 3-veckors resa till Miami, Florida, med avresa på 2 dagar efter. Köper resan snabbt och sedan få tillbaka våra pengar for den avljusta resa, vi tror. Det kanske inte exakt göras omedelbart, men resbureauet lovar att det finns en återbetalning när vi kommer hem från Florida. Fint nog.

Av det går med SAS och Florida tog emot oss vänligt. Vi rusar med taxi till hotellet på Collins Avenue i Miami Beach. Vänligt ställe med härlig pool och solstolar precis utanför vårt rum. Kan man begära mer?

Lisa och jag går som vanligt många turer, antingen ner genom stan eller längs kusten och njutar av Atlanten med den stora tystnaden som är här i kvällstimman. Men vi kommer att se mer och hyra en bil och kör norrut av Highway 95 genom städer som Fort Lauderdale, West Palm Beach, Jupiter och Palm Bay, där vi kommer att övernatta ett par ställen innan vi tänker köra västerut in i landet till Orlando, där Disney World fins. Faktiska planan var att köra in i staden Kissimmee (uttalas: ki'-Simmi) här för att hitta ett hotell. Men slumpvis, hittar vi ett motell på Väg 91, även känd som "Ronald Reagan Turnpike". Trevligt ställe inte långt från staden Kissimmee, vi förmodligen kommer stöta på senare under kvällen för att ta en titt på staden.

Kan bara nämna att det är 22 Februari 1998 och tidig på kvällan det börjar regna och vinden ökar ganska kraftigt, så vi beslutar att vänta med att köra in i Kissimmee till dagen efter. Nu börjar det blåsa mycket, så huset börjar skaka och knaka i väggarna. Tittar rakt ut genom dörren, men snart stängs igen och gå in och slå på TVan.  Kanske finns det en film eller något annat värt att titta på. Den första kanalen är en nyhetskanal, som nu skickar Tornado varning för Kissimmee!  Det är bara 4-5 km från där vi bor nu, så vi är på kanalen hela natten. Det är lite skrämmande eftersom stormen drar väl på motellet och lite fantasibilder komma upp i huvudet via TV.

Lyckligtvis blir stormen lite sämre genom att gå på morgonen och vi somnade. Det första vi gör när vi vaknar är att slå på TV. Wow! Nyheter från Kissimmee, där tornadoen i närmaste fall har utplånat de flesta byggnaderna i staden, inte långt från där vi sov på motell. Kissimmee liknar en krigszon där bomberna föll nära. Hur lycklig kan du bli? Tänk om vi hade hittat ett hotell i Kissimmee, som planerat, i stället för här på väg 91 utanför Kissimmee. Det var ren lathet att vi körde på och istället anlitade oss in i hotellet här. Och tack för det! 

Vi kommer inte i nyfikenhet att kör in i katastrofområdet, eftersom vi helt enkelt inte har något att göra där. Det finns ett kaos av utryckningsfordon och räddningsarbetare upptagna med att arbeta sig igenom förstörda husen som ligger spridda över det område där det fanns en staden dagen innan. Skrämmande att tänka att Lisa och jag bara av en slump inte har stått i centrum för denna katastrof. Hade det inte varit en ledig rum tillbaka på hotellet vi sov i, skulle vi köra på Kissimmee och hittade ett hotell där.

Vi hör senara "Nyhetarna" berättar att det har varit 7 tornados i området och hittills finns det 42 dräbte och 260 sårade. Det har varit den hittills dödligasta tornado i Floridas historia.  Vi kan inte låta bli att tänka att ett enda fall, och ett fritt rum annanstans, var att vi inte bodde på ett motell mitt i Kissimmee och på det sättet vi kanske hade varit en del av siffrorna i nyheterna. Lite läskigt.

Något som påverkas av den situation dom övriga gäster i hotellets restaurang är här på morgonen, där vi äter vår frukost. Men nu måste vi hitta vägen till Orlando, där Disney World ligger i närheten. Stort område som innehåller allt barndomman var full av vad Disney berörda. En värld saga man inte kan hindra sig själv också bli lite barnslig i. Det finns många saker som kan testas, inklusive en högbantåg leder oss runt i Disney World. En underbar dag när barnet kommer tillbaka till ytan.

Det blir en dag fylld av Disneyfigurer och vi hittar ett ställe att bo innan vi vilade till dagen efter och det är Universal Studios som erbjuder många upplevelser. Här, inte minst i de scener i flera filmer vi tidigare har sett. Väldigt kul och kan verkligen rekommenderas att besöka. 

Vi kör sedan österut till Titusville och därifrån söderut genom Indian River City och över bron mot Kennedy Space Center, Cape Canaveral och hvor också NASA rymdfärjabanan ligger. Här kommer vi runt och ser allt och ingenting, så att säga. Amerikaner älskar att visa allt som har varit framgångsrikt och det är också riktigt spännande att titta runt i rymdfärjar och raketer (förmodligen modeller). Vi var också ganska högt upp med hiss i en byggnad och såg det hela från ovan. Kämpestort. Och medan vi gick runt och tittade på saker inom en kæmpehal, gik en trevlig äldre herre runt och hälsade på folk och var hjälpsam. Det visade sig vara Neil Armstrong, "The First Man on the Moon".   Kanske det var någon deltidsjobb han hade på fritiden? 

Det var också nästan en hel dag i rymden karaktärer och efter lite bra mat, hittar vi bilen och efter en natt på hotel, vi köra söderut igen med Miami och hotellet 400 kilometer söderut som mål. Tillbaka på hotellet vi koppla av vid poolen i solen.  Nästa dag kör vi ut till Everglades, ett stort område med vattenvägar,  skogar och slätter. Här finner vi en Indianer som lever på oss turister att flyga runt i enn sådana pontonbåt med propelmotor för främdriften. Bort den går längs vattendrag där vi stannar vid en liten ö. Här finns många tvättbjörna där tiggaren bröt och annat. 

Och det är just den sak för Lisa, som sitter på knä vid vattenkanten och leka med tvättbjörnar.  Plötsligt säger Indianeren, vår guide, till mig: "Upp i båten!" Och till Lisa säger att han snabbt och högt, "Vänd Dig inte, res Dig upp och gå bakåt tillbaka till båten och hoppa upp !" Indianeren hade förberett os innan seglatsen, att hans ord var lag där ute, så vi lyda både snabb och Lisa har knappt kommit upp i båten innan en Alligator på 3-4 meter långsamt växer upp genom vattenytan,  endast 1½ -2 meter från där Lisa innan var på knä. Lite läskigt och en stark påminnelse om att det inte är rätt här en picknick korg och sovfilt er det bästa valet. Vi seglar runt en timme eller mer och se några av dessa tidigare jättar, som har sin domän här i träsken. Och tillbaka på båtplatsen, fins nu en 2-meters Alligator vid vattenkanten och tittar på oss. Vår guide säger att den inte gör något – det är bara Freddy som varje dag kommer in och tittar på turister.   Mycket bra och vi bara lämnar Freddy i fred!

Tillbaka i Miami, levererar vi bilen tilbaka och istället använda bussar och fötter för att ta sig runt och se staden. Vi är bara mättar upplevelser just nu och tillbringar så mycket tid att göra ingenting annat än att bara njuta av varandra på heltid och efter 3 veckor kommer vi att hitta flygplatsen, med flyg över Atlanten till Amager och våra chefer där antagligen vilja se oss börja med att göra något arbeta igen.

Miami är helt klart en spännande plats. Som extra, kände vi ett par gånger oss som deltagare i ett avsnit av pilotiserien "Miami Vice" där vi ser gripandet av människor som ligger på gatan och ropadanda poliser med dragna vapen. Inte något vi normalt ser i Danmark, men jag undrar om inte det kommer vära vanligt med 10-15 års fördröjning till Danmark? Så vi tycker att det nog är mycket vanligt i Dannevang 2010, eller hür ?

Florida var en spännande ersättare till Thailand, som var det ursprungliga målet, om inte en flygbolags konkurs hade vändt om resaplanan.

Sommaran 1999.

I år flög vi till Newark på östkusten och här hyrada vi el bil och körde norrut därifrån och upp till Buffalo och Niagara Falls och sedan västerut genom Canada. Vi körde tillbaka till USA öster om Chicago, rundade staden och därifrån upp genom Wisconcin och nådde staden Millwaukee med Harley-Davidson fabriken, som vi skal besöke. Något jag sett fram emot i många år, så var det med ögonen på skaft när anläggningen äntligen ska besökas och examineras för dig själv.

Efter att ha sett dom heliga salar inom fabriken, körde vi tillbaka söderut ner genom Chicago och därifrån österut genom staterna, inklusive staden York där Harley-Davidson motorfabrik ligger. Det var bara ett eldorado för en gammal Harleypöjka som kommer in och se massor av nya Harley Motors står i ändlösa rader av hyllor och vänta på installationen.

Vi hade en rolig liten erfarenhet utanför staden när vi hittade ett litet motell för natten. Chefen här var som en från den gamla Chaplinfilm, med skalliga huvud med skurkemustasch och allt. Han lyste upp när vi berättade att vi var från Danmark, eftersom vi kan kanske hjälpa honom? Han hade nyligen haft några andra Danska gäster som hade bjuda in honom till "Ringiiii". Vad sjutton är "Ringiiii" vi tänkte. Men då han berättade om en festival och naturligtvis var det "Ringe Festival" han pratada om.

Först trodde han att de andra hade tagit pissa ur honom, men när vi bekräftat att det verkligen är förmodligen något som kallas "Ringe Festival", han var verkligen glad och var nu säker på att han skulle besöka Danmark och byn Ringe på Fyn följande år. Vi fick en karta över Danmark och visade honom var "Ringiiii" låg på Fyn och glad han var.

HæHæ. Samma hotell, var det en myntbox vid sängkanten, som vi absolut var tvungna att putta en 25 Cent i. Du stora parmesanost! Sängen började knarra och gnissla under sängen botten krängde upp och ner. Visst kommer jag inte på vad som förmodligen tänkt att användas till. Men nu var det bara om att få stannat den, men det bara fortsatte. Tänk skit satt i myntbox en halvtimme var jag tvungen ner under sängen och dra ut sladden, så vi kunde få lite lugn och ro.

Puh, vi fick en god natts sömn och hittade Newark flygplatsen nästa dag och var tur att det fanns utrymme på DC-10an, at vi kunna återvände till Dannevang och dom mjuka sängar i Hessensgade 48:e

Tja, det varade bara några timmar innan vi hittade ett bra erbjudande i tidningen. Och sedan ut i bilen till Polen och staden Stettin. Här har vi bokat in på Hotel Radisson några dagar för att se att lilla staden. Otrolig lyx här på hotellet, som stod i kontrast till staden precis utanför fönstren. Vi satt vid vackert dukade bord i överflöd, medan fattiga människor satt strax utanför fönstren och tiggede. Det var en något märklig upplevelse och det blev tankar på gång att vi nog var lite sämre i livet, att bara kunna resa närhelst vi ville och var vi ville. Vi har tur!

Fortsättas i Svenska 9


.