SVENSKA 9
Svenska 9
Vi hälsar på Maria och Brian, där bor på motsatta sida av vägen, den dagen vi skrev på kontraktet. Och när vi tar över huset 1. December 2002 välkomnadas vi också av våra grannar åt ena sidan av huset. Detta är Lotte och Palle med sonerna Thomas och Martin. Och vi ser fram emot att se mer av dem alla på vägen när vi har gjort lite bra inomhus. Vi vill främövar vara öppna och inte vara för mycket Köpenhamnera (vad det nu är) eftersom många nykomlingar "där uppe ifrån" har gjort sig lite otur här nere.
"Bara flytta" låter enkelt nog, men när det finns enn och enn halv flyttbil med bla. 86 fyllda flytlådor, tar det lite tid när vi bara vill komma nytt tapet på väggarna och totalmålning pågår. Så plötslig får vi nogg och så vi rusar på en liten resa till Gran Canaria för att koppla av. Tror att det kommer att bli den sista resan till Kanarieöarna, då allt är förandrats här nere genom åren där vi har varit där väldigt många gånger. Turist kulturan har förändrats mycket och inte för gott. Det börjar bli väldigt många Engelsmän och de har fört drickakultur med till fotboll på TV, som i alltför många barer kör TV på full blast, med Engelska fotboll och dom skrek högt hela tiden. Vem vill lyssna på den? Och så kom många lägenhet säljare som nästan överfaller enn på gatan med deras erbjudande. Det är simpelhen för mycket, så vi tror att det var sista gången vi besökte Gran Canaria. Stor förbittring, eftersom vi har haft livet här nere 20-25 gånger under årens lopp när vi kände mig det vär tid för semester i värmen.
Nu har Drottningan jo sitt "avgångsvederlag" lön från SAS, som kommar in på kontot varje månad för ett år, så det finns ingen anledning att Lisa måste arbete, men istället passa på ryggen. Jag hittar ganska snabbt ett jobb som busmekaniker i ett bussbolag som ligger norr om Nakskov. De har hittills alltid haft sina bussar till reparation på ett värkställa i Nakskov, men nu vil de bygga en verkstad själva.
Omedelbart eftersom det låter som en spännande utmaning för mig, så jag börja skriva upp vad jag behöver för verktyg och mer. Nu vill jag inte nämna namn overhovdet, men transportföratagets chef (ägaren) har den bästa intention, men överlåter till sin son, att hava sista ordet när det gäller inköp till verkstaden. Så när jag gav honom en lista på vad jag måste ha av verktyg och annat, för bara en liten förmåga att kunne reparera bussarna, vänder han ögonvitor övar priserna. För dyrt och verktygkatalogerna får jag aflevera igen til honom. Istället får han tag i en katalog från "Harald Nyborg" där handlar med hobby verktyg, i en mycket svagare typ.
OK, det är han som bestämmer. Så jag skriver upp vad jag vill, men minst hälften kommer att bliva streget igen. T.ex. jag bara får köpa en en (1) löftabuk för att hava ett hjul av i en tid. 2 är för dyrt. Och autogensvetsaran blir inte beställt och en bra El-svetsare jag hittar på sidorna får jag inte. Istället köpar han en liten svag 220 Volt El-svetsare för hobbyändamål.
Tja, jag måste reparera den bästa jag kan och jag kommer då också att totalreparera 2 bussar och lakerer dem även i 2 "Storströmsbus" färgarna. Allting går i några månader, men han vill ha att jag skall svetsa i ramen vid främre hjulupphängningen, med den liten "Cykelmekaniker" El-svetsare han gav mig. Där säger jag stopp! Jag kan helt enkelt inte tar ansvar för den kan hålla ute i trafiken. Så han blir förbannad och redan sent på kvällen, han kommer smygande med en uppsägning i min brevlåda och så snabbt väk igen. Det var en uppsägning med omedelbar avresa, med en veckas lön. Så jag var nu arbetslösa igen. Men det var också bra, eftersom jag inte kunde fortsätta under dessa omständigheter.
Våren 2003.